Äntligen har vi kommit tillbaka till fjälls igen, nu är alla friska, glada och på hugget igen. Vi, dvs pappa Hugo Boss, farbror Beskov och jag Filippa har varit uppe på fjället igen och sprungit med husse. Fast han springer inte så mycket, han kör ju skoter upp och vi åker visseligen skoterkälke upp. Men sedan springer vi och husse lallar på skidorna...
Jag springer så mycket jag orkar, men pappa Boss han tvärstannar ibland mitt på fjället, och där står han... men jag brukar ta tag i det hela då och säger kom igen farsan, så här gör man, och så springer jag rakt fram i full fart, och då ni, händer det grejjer. För när pappa Boss står still så där då har han alltid en lite överraskning att bjuda på i forma av vita fåglar som poppar upp och flyger iväg. Skitkul alltså!
Jag har också hittat en annan spännade fågel alldeles själv, en större och mer svart. Jag känner liksom på doften att det luktar spännade och så tar jag fart och vips poppar det upp något som husse kallar orre.
Det tråkiga är, tycker jag, att dessa fåglar aldrig vill stanna och leka med mig! Jag springer så fort jag kan, när jag far fram för att morsa på dessa omöjliga fågelkamrater så att husse tycker att jag ser ut som en hare, en svart hare, kanske en påskhare....det är för att jag har så få tänder fram nu och så långa bakben.
Väl hemma igen så hjälper pappa Boss och jag husse att steka korv medan farbror Beskov dukar, nejdå jag bara skämtade, farbror Beskov ligger med benen i vädret och snarkar och missar allt korvbestyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar