Slädtur med familjen!

Nu är det äntligen fin skare på isen, och är man samtidigt hundvakt så är det ett lämpligt tillfälle att ta fram släden och spänna för de springvilliga Pointrarna!

Extra kul att det är mamma, pappa och tre av deras avkommor som springer ihop under ledning av mamma Sara, så det blir ordning och reda!

Fin fjälltur med snälla ripor

..så snälla att Titan kunde sekundera sin mamma Sara x 2. Hon hade riporna strax efter varandra och trots att den unge sonen förbröt sig och inte kunde vänta på att Mamma reste så tog Sara det bara lugnt och ställde sig för nästa fågel...

På den ena bilden ser man baken på Titan där han står riktat rakt mot Sara...

på andra bilden är det bara Sara och ripan (precis under björken)som syns , Titan sekunderar längre bakom....

Men man får nog förstora bilderna lite för att se ngt...inte världens bästa kamera eller om det är jag som fotograf som inte är någon höjdare! Tack Ina som ändå lyckas fixa till dem så att det nästan går att se ngt...

Roligt var det i alla fall att se Titan sekundera, det är en mycket viktig egenskap för de stående fågelhundarna.

Sista bilden visar brodern Nando som "sekunderar" som storebror till ett gäng huskyvalpar på ca 4 veckor....

Årets första fjälltur....

...tog familjen Pointer i Gräftåvallen. Johanna Snell och jag hade med oss "mamma Sara", "Pappa Silver" och deras tre vilda "barn" Goldie, Blackie och Titan!
Nej, de var faktiskt väldigt lugna med tanke på hur mycket fågel vi hade i luften, tyvärr var fåglarna ganska lätta och vi hann aldrig riktigt fram till hundarna...och föralldel, inte heller hundarna...de lättade ibland innan de stannade till.
Närmast var nog Johanna när Titan tog ett fint stånd i bra terräng, men nej de flög innan hon hann fram.
På bilden med Sara (hon syns knappt bakom granen) lättade en fin Orrtupp bara hon kände doften, vände upp och stog....och strax innan kunde jag inte forcera branten upp till henne där hon hade ripa...ja det var inte lätt!

Det började med relativt lugnt väder och massor av snö att forcera samt ca 10 stycken Orrtuppar som Sara hade, och sedan en stor kull med ripor...men jag hann aldrig dit pga snö och branter....ge mig ett salsgolv tack! Sedan kom vi upp på fjället och där ven vinden inte så särskilt trevligt och jag tyckte att vi skulle vända, men precis då hade Blackie en kull ripor. Tänk så bra man tål hårt väder då!

Vi fortsatte och kom ned mot skogsterräng och där hade vi ripor lite överallt och avslutningsvis en stor orrtupp! Kul men faktiskt tuff dag med den hårda vinden på fjället och den djupa mjuka snön på lägre höjd....

På väg upp...

Sara står, orrtupp

På väg hem igen

Årets unghund i NNFK 2011 blev ...Goldie!

Jag blev verkligen jätteglad då jag fick meddelande från Barbro i NNFK!
Tänk att min lilla Goldie´s premieringar på de få starter hon hann med under hösten tog hem ett sådant fint pris.... Hon fick också Alphäxans vandringspris. Vi vann även ett pris från SPK, Champion Skogis Leilas minnestatyett.

Fantastiskt roligt alltsammans och jag vill passa på att rikta ett stort tack till dem som hjälpt mig med träning med Goldie, och ett extra tack till Carl-Erik, husse till Fanby Filippa-K, som peppat mig att starta på prov! Nu blir jag taggad att fortsätta och det blir till att ladda om och försöka få min nu riktigt busiga unghund på banan igen....fast nu blir blir genast kraven högre på oss denna säsong... Som tur är så är hon fortfarande unghund hela våren och ända fram till i början av September.

För övrigt så har jag planer på att para Goldies mamma Sara under 2012, om hon nu löper under en passande tid för valpar! Tilltänkt partner är SJCH Skipfjordhönas Prinsen, vars husse Mikael jag kontaktat och förhört mig om intresse för parning, så får vi se hur det går med löp och allt!

Här får ni njuta av Goldie när hon står för fågel och in aktion, fotat av Maud Mattson när vi startade på Stensta fältprov och fick en etta!

Skidtur i skogen

Idag prövade vi skidföret i skogen, inga skoterspår att följa och mycket snö för hundarna att forcera...det gick trögt för dem men de kämpade väl. Vi höll oss efter en kraftledning och hundarna gjorde kortare avstickare och "simmade" fram i snön efter spännade dofter. I sådan här svårforcerad snö och svår mark, stenig, brant och delvis tät skog så är det klart att erfarenhet spelar stor roll och det var så klart Sara som hittade fåglar...hon försvann nerför en brant och nere i lite gryta låg det ett gäng orrtuppar gömda i snön...innan jag, med de yngre förmågorna i släptåg, hade hunnit fram till Sara lättade de i omgångar lugnt och fint. Vi skulle först ta oss ned för en rejäl brant med både stenar och tät skog som slalompinnar i den djupa snön...det gick väl inte precis lugnt och tyst till...intressant är att det inte fanns andra spår efter de tre eller fyra orrtupparna annat än hålor i snön och eventuellt under en gran..dofter som Blackie och Goldie tyckte doftade mycket gott! Sara fick sedan jobba vidare men inget mer...

Vi hade en fin men tuff dag och såg många spår, mest av räv och hare och lite älg, men inga spår av lodjur som jag vet finns i skogarna.

Annars blir det mest tolkning med lina i skidspår nu, men vi ska nog ta oss till fjälls framöver.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

önskar Fanby pointers från ett snöigt och vintrigt Jämtland!


En tillbaka blick på året som gått visar att det har varit ett turbulent år med både ledsamheter som skador av olika slag på hundarna och oväntade framgångar på utställnig och jaktprov! Tack Patric och Carl-Erik för att ni fört era hundar till så fina premieringar, Filippa-K har tagit en 2 plats i vinnarklass i Norge på jaktprov och ytterliggare ett certifikat på utställning.

Vinga (Silver Lady) och Patric har även de tagit hem pris på jaktprov, en 1:a i unghundsklass med HP. Patric har även vunnit pris som bästa sportsman på Guldpokalen. De har även hunnit med att få certifikatkvalitet och BIR på uställning.

Själv har jag haft ett fint år med Goldie som tagit två ettor och en trea (att det bara blev en trea får jag nog skylla på mig själv...) i unghundsklass på jaktprov och BIS vinst som valp och certifikatkvalitet på utställning.

Vinga och Goldie blev ett år i september så det känns extra roligt att få framgångar i så ung ålder....

Stor tack till alla som hjälpt mig med träningen men mina unghundar, Lise som hjälpt mig och visat henne på utställning. Tina och Thomas på hundens gård, Anna på ForsWard hund och jakt samt Walter och Lisbeth på Stensta.

Ett stort tack även till er andra som uppmuntrat och peppat samt kommit med goda råd!

Ett stort lycka till er alla inför allt spännande som 2012 kommer att bjuda på!

Den första! ;-)

Hej alla!

Idag gick husse och jag ut för att leta efter någon fasan att stoppa i grytan en kall mörk vinterkväll i goda vänners lag.Husse hade bestämt att idag skulle det ske! Min första tupp skulle i backen.Jag var väl lite het av mig nu när jag inte gått så mycket.Men husse vill att jag ska få ta det lite lugnt efter en rätt intensiv höst med flera jaktprov och rätt mycket träning och en hel del fågelsituationer.Lite blåst och regn stoppade inte oss, så vi gav oss ut efter 12 tiden.Jag var som sagt lite het och hade väl inte redigt bägge öronen påslagna, speciellt inte nu när min glömska husse glömde visselpipan hemma!Men till slut känner jag något i en ren mellan två åkrar, men kan inte bestämma mig var dom är.Tillslut kliver jag upp i renen och PANG där var den där härliga retfulla doften!Nu gäller det att ta det piano tänker jag, det här är väldigt nära, så när husse manar på smyger jag fram och får två fasanbrudar på vingarna, som jag lyfter på hatten för och låter flyga till säkrare terräng. Vi fortsätter och jag får gå brevid han som bestämmer.Han låter snart mig få lite friare tyglar och jag får nästan direkt den där doften i min känsliga nos mmmm så gott! Efter lite omtag spikar jag i ett litet dike i en ren, och blir som en staty hos dom gamla grekerna!Husse glider upp fullt stridsklar med Berettan i färdig position och jag får resorder.Jag reser försiktigt ( man vet aldrig var det är för fuling framför )och en grann fasantupp lättar rätt ifrån Rambo som avslutar dagens jakt med en fullträff, och tuppen får beta på något annat bra ställe som vi inte vet var det ligger:) Jag är väl rätt lite intresserad först, men sedan luktar jag lite på tuppen och får beröm av husse som är mycket stolt. Jag glömde säga att jag var helt lugn i flog och skott och satte mig direkt.Jag får även pröva att hålla honom lite,vilket jag tycker är lite läskigt (han är så stor ) men det var ju inte så farligt ju!

Nu ligger jag på soffan och softar lite efter en stor laddning käk, och drömmer om nästa gång det bär av...

Hälsningar Vinga.